9/6-10
För varje dag som går så inser jag att jag har hamnat fel , totalt fel. Fel plats fel tid. Jag inser för varje dag som går att jag inte borde vara här. Jorden är fel plats för mig, jag vet att det finns något bättre där jag hör hemma. Där jag ska vara. Där jag inte känner såhär , plågas av dessa tankar. Nånstans där folk uppskattar och ser en för vad man är. Jag är fast i ett svart hål och hittar inte ut. Höjjer dosen på medicinen ihopp om att allt ska bli som vanligt igen. Vanligt där ja får slippa dessa tunga tankar som förföljer mig från natt till dag. Vart gick allt fel ? Jag kan inte längre se klart, kan inte längre blicka tillbaka och se vart jag föll in i det svarta hålet , kan inte längre se vart jag klev totalt snett. Hur kunde jag hamna här , där jag har hamnat idag ? Det finns inte längre något som höjjer känslan av lycka i mig. Det finns inget kvar, känner mig tom. Jag hatar känslan av att inte finnas, men ändå finnas. Jag hatar att livet känns som en mardröm.
